För ibland så blir jag osäker.

Ibland vill jag också ha stora ögon.
Ibland vill jag också ha långa ben.
Ibland vill jag också ha smilgropar.
Ibland vill jag också ha långt hår.
Ibland vill jag också passa i smycken.
Ibland vill jag också vara hurtig.
Ibland vill jag också vara någon annan stans.
Ibland vill jag också ha söta läppar.
Ibland vill jag också klassas som söt.
Ibland vill jag också vara flickig.
Ibland vill jag också vara generös.
Ibland vill jag också drömma om snön.

Men oftast vill jag bara vara med dig.

Vi är som dominobrickor.

Vilken kedjereaktion som hänt den här veckan! Lika bra att man tar det från början;

Förra veckan så skulle Joakim Petterson tävla i Sm i bänkpress och skulle därför vara i Jönköping över helgen. Eftersom att det var 12 år sen senast så bestämde vi att vi skulle ses och umgås lite.
Sagt och gjort, det var mycket trevligt!

Sedan åkte han hem och jag gissar på att han berättade om det för gamla klassvänner. Så snart läggs en bild ut på Facebook där vi alla sitter under första året på Högalidskolan i Kiruna. Så klart kommenterar jag bilden då det är en (oerhört) charmig bild på mig!

Detta resulterar i att först lägger Johan Wikström till mig som vän. Sedan lägger Matilda Räty till mig och till sist Sofia Lejon. Så här sitter jag nu och pratar med gamla vänner och upplever minnen jag inte trodde att jag hade.

Aldrig har jag saknat er som nu.

Snö och sol i mitt öga

Ser så oerhört mycket fram emot vintervindar i håret.
Snöskrap under snowboarden.
Solnedgång bakom snötäckta kullar.
Julmust med en gran i hörnet och under den paket i alla storlekar.

Just nu lever jag på vinterbilder och delar ur texter från sånger.

Hagi säljer sig till reklam?

Veckans foto uppgift var att ta en reklambild där varan är i sin rätta miljö. Så klart valde jag den bästa modellen jag vet.
Så vad tycks?

När det väl händer så går det snabbt

Det är fint att små oskuldsfulla saker kan leda till något fint och positivt!
Precis som nu.
Jag satt och var lite seg vid datorn och visste inte helt vad jag skulle göra, så då skrev jag:

"Ge mig sällskap och kreativitet"

Som svar på detta spontana meddelande svarade den fina kvinnan Marie Alonso och det hela ledde till att jag fick en roll i "Magisk December" vilket jag har varit lite ledsen över att jag inte varit innan.

Vi fick ett erbjudande på teatern att de som vill fick vara med i kören på föreställningen men det skulle innebära att jag skulle gå från 8 på morgonen till 9 på kvällen och inte med en enda paus att äta (förutom lunchen i skolan som ligger snuskigt tidigt!) så jag tackade nej och ångrade mig 5 min senare.

Så nu känns det bra och jag ser fram emot repetitionen!

Virvlande vintervindar

Pluggar text och teater för springande gubbar!
Just nu innehåller min manus mapp:

Till Skogs - Premiär 5(?) Maj
Lysystrate - Premiär 21 Maj
Adams projektarbete - Premiär v 8
Revytext - Premiär okänt
Barnteater - Premiär tisdag nästa vecka
Dialog - Redovisning på onsdag.

Och för att göra det lugnare med vintervindarna så har vi diverse inlämningar, Hagi är sjuk och både varar och blöder och jag har fått något slags rödaktiga utslag och mår allmänt illa... Hurra för mig idag för nu är jag på topp!

Här väntas säng och drömmar om varm choklad!

Det finns en anledning till att hjärtat är en jul symbol

Har efter 12 år nu åter igen träffat Joakim Pettersen som jag gick på dagis med i Kiruna. Han mindes det mesta, som att vi hade suttit under diskbänken och ätit jäst. Jag mindes ingenting. Men då är det ju tur att man kan bli kompenserad.

Nu börjar även julkänslor smyga sig på och då bli man ju så där härligt sentimental så jag tänkte passa på att säga, med risk för att få 1000 "TIMOTEJTUFFSINUFFS" komentarer, att jag är oerhört glad över att det finns en pojk som heter Sven Jacob Alpteg och att han sen 1 år och 4 månader är min pojkvän. Man kan få smycken, man kan få kläder, man kan få bilder. Men det finaste jag har är ändå Jacob.

Så puss på dig Jacob.
baraförattjagälskardig<3

Inte för att de har nåt vatten heller...

I söndags total dog min stackars mobil. Den gick av på mitten helt enkelt. Men jag tror också att det är en liten tankestartare eftersom att det helt plötsligt blev enormt jobbigt att kommunicera med människor som inte var bredvid mig. Men så kom ändå tanken "Jag kan ju ändå prata med folk över Msn/bilddagboken/facebook" men ack så snäll var inte världen.

För redan på måndagen så la datorn av helt och hållet. Allt skolarbete var helt oåtkomligt. Dessutom hade jag ju förlorat mitt säkra konversations kort. Den rosa datorn vi har hade inget internet och buggade en aning efter att ha varit inkopplad till teven så den var inte att lita på.
Den andra datorn var (som vanligt) ockuperad av den fine brodern Henning.

"HJÄLP VAD SVÅRT DET ÄR ATT FÅ TAG PÅ FOLK!" tänker ju lilla jag då och för att det ska framstå extra tydligt vill jag meddela att jag inte är en extrem smsare eller msnare. Oftast är det bara för att se vart människor är och vart man ska träffas och när (eftersom att jag tror på ett liv där man träffar sina vänner på riktigt) så vid den här tidpunkten gråter jag pubertalt över mitt hårda liv och som den Tjuvlyssnat talare jag är tänker jag lite argt och sadistiskt:
"Barnen i afrika behöver i alla fall inte sakna mobil och sånt"

Starta, plugga och dröm om natten.

kopplinggastvåankommplingettangalenalice!

Men det var roligt i alla fall och det är ju hela x<180 dagar kvar tills jag fyller 18.
Måste plugga manus med bara annars blir nog Pg ledsen.

"Febern gick och la sig"

Första delen av det stora slutet...

Har nu sett den första delen av sista Harry Potter-filmen och måste medge att jag inte är besviken!

För första gången nu har jag ju faktiskt haft något att se fram emot eftersom jag faktiskt läst boken och det var lite intressant. Det är väl just därför som jag är ganska nöjd med filmen.
Den innehöll det mesta som jag hade hoppats på tror jag. Det var mystiken, det var spänningen och dessutom hade den, på ett bra sätt lyckats klämma in lite pinsam humor.

Efter filmen så har man ju lärt sig att Daniel Radcliffe inte alls, över huvudtaget, kan dansa. Men han lyckas göra det charmigt i alla fall.
Den hade även med mysiga saker från de andra filmerna! Lille Harry ska för sista gången lämna Privet Drive och smyger sig ensam in i sitt skrymsle under trappan och man ser snabbt ett klipp på några leksaker. Exakt de leksaker som han leker med i ett klipp i första filmen. Precis sånna detaljer som jag gillar!

Så jag är nöjd och måste erkänna att jag grät en liten tår i slutet på första filmen.

Begagnat är inte bara kläder

Jag vet inte varför. Men av någon anledning känner jag mig nästan tvingad till att göra en blogg.
Eftersom att jag helt glömt bort hur man gör så bestämde jag mig istället för att ta min gamla, pubertala och bortglömda blogg och göra om den en aning.

Jag hoppas att förändringen fungerade och att det få personer som hittat hit känner sig nöjda med resultatet.

Shit vad formellt det här blev nu då!